Fasiken vad stressigt det känns när man väl är hemma. Man ska hinna tvätta, handla, fixa med eventuella matsäckar, fylla i diverse lappar som ska med till skolan, hjälpa till med läxor, bara vara med resten av barnen och samtidigt har jag åkt fram och tillbaka till Uppsala för att träffa Lucas och prata med olika människor på sjukhuset. Det är mycket nu, men vi vet ju att det bara blir lättare och lättare.
Men det går jättebra med insulinet! Både Peter och jag ger honom insulin och kollar blodsockret själva nu och L gnäller inte direkt. Såklart får vi räkna med bakslag, men nu tar vi en dag i taget.
Hans energi är på topp och nu ikväll har han joggat runt på avdelningen och snackat med alla som jobbar här. Hoppas, hoppas att vi får komma hem snart.
Jag längtar efter att få pynta vidare hemma och njuta av julen också ju! Har i alla fall lite jultidningar här, så jag kommer i lite stämning för stunden!
Puss på er!
5 kommentarer:
Ni är så fina & starka! Det glädjer mig att det går så bra. Snart kan ni julmysa hemma med hela familjen!
Många kramar
Vad duktig lilla L är!!
Hur uppdagades hans diabetes?
Stor kram
Vad glad jag blir att höra att det går bra för er! Och du det där med pyntandet hinner du med, jag tar lite varje dag jag måste liksom känna av hur jag vill ha det... ;)
Kram P
Låter som den glada och pratsamma Lucas vi känner ;-) Skönt att allt går bra. Vi ser fram emot att ha er hemma igen!
Kram/ Camilla
Vilken tuffing! Hoppas ni får komma hem snart!! Kramizz!
Skicka en kommentar